Barnfonden är en fadderorganisation som startades 1990 i Sverige. Vi ingår i det internationella nätverket ChildFund Alliance. Just nu stödjer Barnfonden fadderprojekt i 25 länder i Afrika, Asien och Latinamerika.
Barnfondens vision är en värld där varje barn har möjlighet att utvecklas på sina egna villkor – en värld där barnen är med och skapar en bättre framtid.
I Barnfonden är man personlig fadder vilket innebär att du får följa ditt fadderbarn genom rapporter som kommer varje år. Du har möjlighet att brevväxla med barnet och familjen och på så sätt få veta mer om hur deras vardag ser ut. Det är en fantastisk känsla att öppna ett brev och få läsa ett litet barns funderingar – ord skrivna långt, långt härifrån
10 glada personer går ut för att äta middag tillsammans. Notan blir 1000 kr. Notan delas på samma sätt som skatt betalas:
- De första fyra (de fattigaste) betalar ingenting
- Den 5:e betalar 10 sek
- Den 6:e betalar 30 sek
- Den 7:e 70 sek
- Den 8:e 120 sek
- Den 9:e 180 sek
- Den 10:e personen (den rikaste) betalar 590 sek
De 10 personerna äter middag på restaurangen varje dag och är nöjda med uppgörelsen om 1000 sek. En dag säger restaurangägaren:
- "Ni är trogna kunder så jag lämnar 200 sek rabatt på era middagar i fortsättningen".
En middag för 10 personer kostar nu endast 800 sek och det är nu det händer grejer. Man vill fortfarande betala middagen såsom skatter betalas.
De första 4 påverkas inte. De får fortsätta äta gratis. Men hur ska de andra 6 göra? Hur ska de dela upp rabatten på 200 kr så att alla får sin del? De inser att 200 sek delat med 6 blir 33,33 sek. Drar de bort beloppet från varje persons andel får den 5:e och 6:e personen betalt för att äta.
Restaurangägaren föreslår att i rättvisans namn är det bättre att reducera varje persons nota proportionellt. Han räknar ut de belopp varje person skall betala. Resultatet blir att även den 5:e personen får äta gratis.
Den 6:e får betala 20 sek, den 7:e betalar 50 sek, den 8:e 90 sek, den 9:e 120 sek och den 10:e personen betalar 520 sek istället för tidigare 590 sek.
Alla får ett lägre pris än tidigare och nu får 5 personer äta gratis.
Utanför restaurangen börjar de jämföra vad de sparat...
- Jag sparar bara 10 sek av rabattens 200 sek, börjar den 6:e personen. Han pekar på den 10:e och säger:
- Men han sparar 70 sek!
- Precis, jag tjänar bara 10 sek och det är orättvist att han får sju gånger så mycket som jag, säger den 5:e persaonen.
- Det är sant! Varför ska han få 70 sek tillbaka när jag bara får 20 sek De rika ska alltid ha det lite bättre, gormar den 7:e personen.
- Vänta ett tag! Skriker de 4 första som äter gratis varje dag.
- Vi får ingenting. Det här systemet utnyttjar de fattiga!
De 9 personerna skäller som hundar på den 10:e och kallar honom för allt möjligt och anklagar honom för att suga blodet ur de fattiga.
Nästa kväll kommer inte den 10:e personen till middagen. Skönt tycker de andra 9 och sätter sig ner för att äta. När notan sedan landar på bordet upptäcker de något väldigt märkligt:
Staten gör fel – och du tvingas betala Hur mycket status har en kund? En simpel kund som står i en kassakö som ringlar som en boarom runt fruktdisken. Och som på nattkröken sitter med grusiga ögon och knappar in tre meter långa ocr-nummer till Vattenfall. Och som råkar få syn på räntan på SEB:s ”Enkla sparkonto”: 1,5 procent. Jamen ursäkta, är det inte rätt?…?lågt? Jag har surnat till över storföretagens smygande, förslagna sätt att försöka använda oss kunder som någon slags buffert och gratispersonal. De är som om de räknar med oss. Att de räknar med vår tysta lojalitet. Att vi ska hjälpa till. Och att vi ska betala för det. Som i går när jag hyrde ett dagrum på ett lyxhotell för 3?600 kronor. Jag frågade receptionisten om de hade fixat ett blädderblock och hon svarade: ”Du kan ju gå upp och kolla. Ta hissen till andra våningen.”
Personalen dirigerar och du gör. Eller som Coop vid Slussen i Stockholm som inte särskilt framgångsrikt försöker uppfostra oss kunder att sköta hela kassalinjen. Man vill att vi ska väga frukt och grönsaker, leta streckkod, vända och vrida på paket, knappa in varor, fylla våra plastkassar och betala i automat. Och vi som vägrar vara slavar. Vi som vägrar hjälpa till att fylla företagsledningens bonusfickor med semesterpengar och utbyggda verandor, vi får stå där i en särskild skamkö och vänta i evigheter på att få?…?betala. Coop drar in på personal och du gör. Så har vi de mystiska bankjättarna och deras sätt att förvandla våra pengar till sina. Möjligen är jag ute på hal is här, men testa mitt resonemang: bygger inte storbankernas affärsverksamhet till en ganska stor del på kundernas insättningar, besparingar och lönekonton?
Och hur belönas vi för det? Vi belönas med noll procent. Du och jag får noll procent ränta på allt det som vi sätter in på våra lönekonton. Noll. Och storbankerna går som tåget. Så har vi eljättarna. Ett lysande och iskallt exempel på det växande kundföraktet. När staten avreglerade elmarknaden, så gjorde man det med huvudet under armen. Man gav de privata nätmonopolen makten över både strömmen och nätkabeln. Det var fel. Det hade räckt med strömmen. Och nu betalar vi för statens misstag via en hög elräkning. Staten gör fel och du betalar.
Barnflicka Den 14 oktober 2006 avgick handelsminister Maria Borelius. Orsakerna var att hon bland annat hade anlitat barnflickor svart och hade bolag i skatteparadis.
Tv-licens Den 16 oktober 2006 hade Cecilia Stegö Chilò varit kulturminister i tio dagar. Då avgick hon sedan det kommit fram att hon inte betalat tv-licens under de senaste 16 åren. Hon hade också anlitat svart städhjälp.
Försvarsprotest Den 5 september 2007 avgick försvarsminister Mikael Odenberg i protest mot nedskärningarna i försvaret.
Bolagsförsäljning Den 1 september 2007 lämnade Karin Forseke posten som regeringens expert på bolagsförsäljning.
Carnegie Den 3 september 2007 lämnade Urban Funered, statssekreterare hos finansmarknadsminister Mats Odell, sitt uppdrag efter kritiken mot Carnegie.
Krogbesök Natten mot den 1 november 2007 kom beskedet att Ulrica Schenström, statssekreterare i statsrådsberedningen, avgår sedan hon druckit vin med en reporter från TV 4. Krognotan uppgick till 1 145 kronor.
Näringsminister Maud Olofsson har dubbla löner. Förutom sitt arvode som minister lyfter hon även 450 000 kronor om året som partiledare. Hennes årslön landar på 1,7 miljoner och hon har därmed bättre betalt än statsminister Fredrik Reinfeldt. - Mitt parti tycker att jag är värd det och jag har faktiskt tre jobb, säger Maud Olofsson.
Som minister tjänar Maud Olofsson (c) 101 000 kronor i månaden. Det är samma arvode som övriga ministrar i regeringen får. Statsministerns arvode ligger på 126 000 kronor. Men Maud Olofsson får också en årslön från centerpartiet på 450 000 kronor. Det innebär att hon är Sveriges bäst betalda partiledare med en lön på nära 1,7 miljoner.
Göran Hägglund (kd) tar emot 12000 kronor i månaden från sitt parti utöver ministerarvodet. Även folkpartiledaren Jan Björklund får ett arvode från sitt parti, 10580 kronor i månaden. Socialdemokraterna har beslutat att partiledaren alltid ska ha statsministerlön. Mona Sahlin får sitt riksdagsarvode och sedan fyller partikassan på så att månadslönen hamnar på 126000 kronor. Ingen ersättning från partiet utgår om partiledaren skulle leda en regering. Reinfeldt har sitt statsministerarvode men tar inte ut någon lön från moderaterna.
"Jag är både kommunist och demokrat."
"Marxisim-leninismen är vårt värdefullaste instrument när vi försöker nå en framgångslinje i vårt dagliga politiska arbete."
"Kuba är ett fantastiskt exempel på hur man under mycket fattiga förhållanden kan uppnå folkligt deltagande och ekonomisk rättvisa."
"Inskränkningar i demokratiska fri- och rättigheter kan användas i arbetarklassens intresse."
Snacka om Akassa
Inkomstgaranti En ledamot som avgår före 65 års ålder efter minst 3 års sammanhängande tjänstgöring har rätt till inkomstgaranti.
Det innebär att riksdagen garanterar en ledamot som avgått en viss månatlig inkomstnivå i syfte att skapa en ekonomisk trygghet för den omställningssituation som uppstår då han eller hon lämnar riksdagen.
Ingen varaktig försörjning Garantin är inte avsedd som en varaktig försörjning. Inkomstgarantin är 80 procent av garantiunderlaget (ledamotsarvodet och vissa tilläggsarvoden) under det första garantiåret.
Från och med det andra året reduceras garantin beroende på antalet år i riksdagen. För ledamöter som tjänstgjort under en sammanlagd tid av minst 6 år är inkomstgarantin 33 procent av garantiunderlaget. Som mest uppgår garantin till 66 procent av garantiunderlaget och det efter 12 års tjänstgöring.
För den som tjänstgjort en sammanhängande tid på minst 3 men mindre än 6 år gäller inkomstgarantin endast ett år. Om riksdagsledamoten vid avgången har en sammanlagd tid av 6 år eller mer och samtidigt har uppnått 50 års ålder behålls inkomstgarantin fram tills han eller hon fyller 65 år.
I övrigt är garantitidens längd beroende av ålder. Inkomst från andra inkomstkällor minskar garantin enligt vissa regler. Det finns även regler om efterlevandeskydd.
Den statliga inkomstgarantin används mest av de rödgröna. 39 av de 85 politiker som tar ut inkomstgaranti är socialdemokrater. 14 vänsterpartister
och 10 miljöpartister.
Bland de borgerliga får 8 moderater garantipengar, 2 folkpartister utnyttjar systemet. Kristdemokraterna är representerade med 5 personer, och från Centern är det 3 som får inkomstgaranti.
